jennyp

det är något jag mått dåligt över på ett eller annat sätt i sisådär sju år. ångest, dåligt samvete och saknad. för en gångs skull mår jag nu sjukt bra av det, men känns som att jag borde ha dåligt samvete även för detta.

jag har redan ca 6 kilos övervikt på packningen och jag har inte ens packat klart än. wiwaa. inatt kom jag på något jättebra jag kunde ta ur när jag sov. nu har jag glömt av det. smart.

sitter på jobbet, försöker vakna, dricker the som smakar någon glass jag alltid åt när jag var liten. tänker, minns, funderar. jag är så peppad på att åka nu - samtidigt vill jag inget hellre än bara vara kvar. just nu är allt så bra. jag har iofs en känsla av att allt kommer vara precis likadant om ett halvår.

men iaf. jag saknar er redan, ni fina människor som alltid funnits/precis kommit in i mitt lilla liv.

jag vet inte jag kanske inte borde skriva det här jag är ju trots allt lite vidskeplig (iaf när det gäller tentor) men det känns bra nu. det känns som att jag kan allt. jag förstår. jag har blivit bättre på att tänka logiskt och förstå vad och hur man gör de där jävla kalkylerna. hoppas jag?

några få dagars plugg kvar sedan smäller det, och sju i helvete vilken fin helg vi kommer få, du och jag wowan! och lägenhet i inné. inte helt fel.

nej, nu ska jag återgå till att skriva mina postitlappar. det är bra skit, skaniveta

intervju med magnus och emma, med i fjolårets bonde söker fru, som precis fått reda på att de väntar barn:

"flicka eller pojke?
-det vet vi inte, än så länge. jag vile först inte ta reda på könet men emma tycker att det kan finnas en praktisk finess.
emma nickar.
-ja, för att vet hur man skall tapetsera barnkammaren och vilka kläder man skall köpa. har jag en liten tjej är det klart att hon ska ha rosa!
men för paret spelar KÖNET absolut ingen roll.
-det är lika charmigt att skjutsa till ridskolan som till fotbollsträningen. fast det är klart, tänk om det blir en "lill zlatan", vem ska ta över gården då?, skojar magnus."

jag vet inte ens hur jag ska kommentera denna artikel. jag blir först arg. sedan ledsen. jag tror att mitt hopp om att det där med jämställdhet de kommande iaf två generationerna plötsligt dog. självklart ska flickan ha rosa. självklart ska hon rida och han spela fotboll och självklart är det bara HANS potentiella framgång vi pratar om. självklart.

jag är så trött att jag nästan somnar hela tiden. framför datorn, vid matbordet, vid böckerna. den skönaste just nu är att få sova. jag längtar så till i natt, imorgon behöver jag inte ställa någon klocka.

det finaste för mig just nu är lugn. jag har så mycket att göra att bara någon timme av slöslappande med en film i soffan och en filt över mig är typ som att vinna på lotto. jag vet att det kanske är tråkigt att tillbringa varje ledigstund själv eller med mina föräldrar, men det är vad jag behöver just nu.

jag har alltid tyckt om måndagar men idag var det fan inte roligt att gå upp.

jag har haft en väldigt bra helg, har pluggat konstant men ändå hunnit med att vara social. och tro det eller ej så har det varit skönt att plugga. skönt att plugga UTAN att behöva jobba innan och alltid ha två saker att tänka på. få gjort allt på jobbet, hinna sluta i tid och plugga till sent.

nu börjar det om igen. jag har kramp varje gång jag ätit nu för tiden. magsår?

jag har precis haft den dagliga telefontiden på två timmar. förutom all skit man måste ta emot och att man blir trött i huvudet av att vara hyperkoncentrerad konstant i två timmar, är ett stort problem att man blir kissenödig.

eftersom telefontiden börjar klockan nio, och vi innan det fikar/äter frukost, kan ni ju tänka er vad som händer när man druckit the, och sedan sitter fast i två timmar. det är en väldigt obehaglig känsla, och jag måste säga att servicen från oss på a-kassan blir sämre ju mer kissenödig man blir. det tar till slut över hela tankeverksamheten.

tyvärr är jag så lojal att jag inte kan med att gå ur slingan och springa på toa. men iaf. det är ett stort problem.

varför? en fråga som är mkt användbar, inte minst inom förvaltningsekonomin

(ja, jag har börjat plugga till min tenta)

men just det ja. det störta varför:et idag är nog ändå: varför har man sina ex på facebook? alla vet hur det är med ex. det kvittar vem som gjorde slut med vem och det kvittar egentligen också om man verkligen var kär i personen. det är ändå sjukt obehagligt att få kärleksalbum upptryckta i nyllet på en när man loggar in på fejjan. nu har vi två alternativ.

1. ta bort exen från facebook
2. ta bort mig själv från facebook

och då jag inte kan lyda alternativ ett, eftersom jag faktiskt är ganska bra kompis med de flesta, så vet jag inte om jag ska följa alternativ två. just precis när jag skrev det här så känner jag ju att det är en väldigt löjlig anledning..

jag mår iaf sjukt bra av att jobba/plugga hela dagarna och inget annat. min tankekraft är så sjukt fokuserat (förutom snedsteget ovan) och jag mår så bra av att jobba ihjäl mig, gräva ner mig. underbara liv!

vakna duscha cykla jobba jobba jobba läsa bok sova sova sova

jag vaknade imorse på så sjukt dåligt humör. jag ville bara gråta. kroppen kändes fel hemmet kändes fel jobbet kändes fel. när jag cyklat hem klockan sju kändes det lite bättre. men mycket känns fortfarande inte alls bra.

jag förstår inte att jag fortfarande inte kan vara ärlig mot mig själv vad är det för fel på mig? varför kan jag inte bara göra vad jag vill för en gångs skull och skita i allt annat. varför ska jag alltid vara duktig flicka varför duger jag aldrig?

mor och far är bortresta igen och den här gången känns det skönt. jag ligger i soffan och läser tegelstenar och lyssnar på deppig musik. sommaren blev höst så fort.

jag tror jag har kommit till en ny nivå av välbefinnande. om det ändå vore så enkelt.

igår var det massa mys med mina bästa det var prat om folk vi kände och massa minnen. det känns så tryggt att vad som än händer kommer jag alltid ha er i mina liv.

nu är det iaf torsdag och snart helg. den här veckan har av någon anledning gått sjukt fort. hoppas nästa går det också så att det snart är dags för linköping. jag saknar min själsfrände hugo något dödligt.. tur att vi ska bo med varandra i minst ett halvår snart!

lyckades med det idag igen, att ta det lugnt. såpass lugnt att jag på morgonen även hann städa, hämta posten och kolla lite i tidningen. jag sparade iofs ca en kvart på att jag tog bilen idag istället. men det är ju faktiskt lite molnigt..

fika och promenad i trollis igår stod på schemat och jag tror att jag börjar inse saker. försöker iaf. men det är svårt. men inte kan jag väl vara så svag att jag kommer hamna i den där skiten? jag? det är ju bara svaga som blir sådär..

från och med idag är vi (jag anna och andreas) beordrade övertid i ca två veckor. vi ska handlägga ca 6000 eller mer, autogiroansökningar EFTER våra vanliga arbetsuppgifter.

och alla tre är överlyckliga!

på morgonen har de flesta individer en tendens att stressa upp vardagen. hopp upp ur sängen, klockan är för mycket, in i duschen, slänga på sig kläder och ut genom dörren.

bryta vanor.

idag tog jag mig för visso snabbt upp, men försökte göra allt annat så långsamt jag kunde. stog o filosoferade lite i duschen, passade på att göra iordning håret  o s v. när jag väl kommit upp på min svarta springare (crescent) försökte jag cykla lugnt o njuta av p3 morgonpasset och allt.. gräs.

utvärdering.

jag är faktiskt piggare. och vem vill ändå vara på jobbet klockan 7 liksom?

är ännu en dag glad att jag inte cyklade till jobbet då det ser väldigt ovälkomnande ute för tillfället.. brrr! ibland är det riktigt gött att ha ett kontorsjobb, sitta här inne och mysa. jag skulle till och med kunna gå o köpa massa godis om jag ville. det ni!

längtar till i eftermiddag då ska det bli massa mys. mina föräldrar har dock stuckit i från mig så denna vecka blir är jag solo en la casa de nordkroken. känns faktiskt mest jobbigt, jag har utvecklats (på något sätt) till en människa som hatar att vara ensam. kom och hälsa på mig!

jag måste nog säga att denna dära relativitetsteorin är för jävla käck. för visst går verkligen tiden snabbare när man har roligt?

underbar helg, känner mig närmare syster, närmare gbg men ändå skönt att känna att jag på sommaren befinner mig i rätt stad. är ju helt tomt i gbg, vad hände?

imorgon är det jobb som hägrar. men vad gör det? den här veckan ska jag glömma allt vad tider heter och trotsa det tråkiga. jobba så lite som möjligt, vara vaken så mkt som möjligt på nätterna. sommaren är för kort och så enkelt är det. och speciellt för kort för att sitta och vara bitter över att inte ha semester.

när jag har bott hemma har jag alltid tagit de 8 km in till stan på min cykel (förutom när det är helt förjävlig snöstorm). men den här veckan har det liksom lagt av. jag har tagit bilen varenda dag den här veckan. det är otroligt skönt men även otroligt jobbigt då jag fåt brottas med mitt jävla samvete åtminstone de två första timmarna. inte nog med att jag bidrar till att smutsa ner världen - jag blir tjock på köpet! ehm.

vilket leder till att lunchen blir förstörd för jag känner att jag inte har rätt till att äta eftersom jag inte cyklade på morgonen.

vilket leder till att jag måste träna varje dag efter jobbet.

vilket leder till att jag känner mig smått sinnesförvirrad. vad händer?

idag har jag nog haft en av de svagaste dagarna i mitt liv. en dag när jag verkligen förstått att jag är männsklig trotts allt. jag har nog gråtit mer än på länge. men jag är ändå så otroligt stolt. stolt att jag tog en minut och sen skärpte mig. stolt att jag väntade tills jag kom hem med att bryta ihop. och nu känner jag bara, att jag kan klara vad som helst.

och jag saknar arvika och alla människor som får mig att inte tänka. och bli bättre på att tänka.